Rösta på Charlotte!

Som tävlar i Mönsterjakten på Nöjesguiden. Vinnande bidrag ska få pryda Nöjesguidens egen mugg.

Mer står att läsa på Nöjesguiden, Mönsterjakten .

Charlotte är min sonhustru in spe, som utöver allt annat hon är bra på, också är en duktig designer.

Här är hennes bidrag:
1. Kalas 

2. Fransosen

3. Blå topp

Rösta på det ni gillar bäst. Eller varför inte rösta på alla.

Fem mm regn och vinbergssnäcksinvasion.

Natten till i går, föll det 5 mm regn. Det blev friskt i luften och fåglarna kvittrade lite klarare tyckte jag.

Det kändes lättare att andas och ta itu med saker. Sen insåg jag att jag hade glömt vad regnet för med sig.

Vinbergssnäckor, Helix pomatia

Jag hittade en, som glupskt kastade sig över en vårprimör. Min ett år gamla   'Summer Snow' - Clematis fargesii. 

Just den snäckan förpassade jag snabbt till skogs. När det äntligen börjar visa sig att klematisen överlevt den kalla vintern, vill jag ju inte att en utsvulten vinbergssnäcka ska äta upp den.

Vill gärna visa en av mina röda tulpaner, jag har två. (Den andra ska jag visa en annan gång).En riktig överlevare. Varje vår dyker den upp i samma buske. En spirea, 'Little Princess', Spirea japonica.

Jag förstår inte att den fortsätter att blomma år från år. Den får ju inte mycket näring, eftersom jag sällan ger spirean någon. Här är spirean i full blom 2009. I år är det långt kvar till blomningen i juli.

Nu blommar gullvivorna, primula veris, hos oss. Varje år brukar vi hitta dem på nya ställen på tomten. Måste tyda på att de trivs. Det är verkligen härligt att se de ljusgula färgklickarna lite här och var.

Att ge sig ut och plocka eller gräva upp gullvivor är inte att rekommendera. De är fridlysta.

Nu på våren, ja hela säsongen egentligen, ägnar jag mig åt att försöka bekämpa skelörten, Chelidonium majus L.. Det är inte många vilda växter jag absolut inte vill se i trädgården, men skelörten och jag kommer absolut inte överens. Jag tycker den är ful och gillar definitivt inte den gula växtsaften, som är nästan omöjlig att få bort, om man råkar få den på sig eller på kläderna.

Här försöker den gömma sig bland lupiner, Lupinus L.. Men mig lurar den inte.

Häggen, Prunus padus L., står i full blom nu. Även om jag inte är förtjust i doften, så är det härligt att se träden översållade med vita skyar.

Äppelblommorna håller just på att slå ut och bondsyrenens knoppar har kommit långt för årstiden.

Nykomlingen i trädgården, den blå vitsippan tittade blygt fram bland bladen, efter regnet.

En nykomling bland vitsipporna

Alla mina egna bilder i bloggen är klickbara, så att det går att se dem i större format, men det visste ni säkert redan. 

Vi var in till byn i dag och handlade lite förnödenheter. På vägen dit passade jag på att fotografera en alldeles underbar vitsippsbacke, där alla sipporna var frodiga och fräscha. Förmodligen för att backen ligger i skugga större delen av dagen.

 Vitsippan, Anemone nemorosa', ja sippor överhuvudtaget, tillhör mina favoriter. De kommer ju med våren.

När jag kom hem kastade jag en blick ut över vitsipporna vi har i "gräsmattan". De håller på att tyna bort, mest för att det är så otroligt torrt. Ungefär mitt i, vid några staplade stenar lyste något blått. Trodde först att det var nästan överblommade vårstjärnor, men när jag kom nära såg jag att det var blåa vitsippor.

Blommorna är större än de vitas. En alldeles ljuvlig liten skönhet, som naturen själv har åstadkommit.

För att visa att den verkligen är blå, stoppade jag dit en vanlig vitsippa.

Vi har gulsippa, 'Anemone ranunculoides', i trädgården också, men den har jag själv satt dit för många år sedan. Fick ta med mig från en släktings trädgård, där den växer vild. Den trivs inte särskilt väl, eftersom den inte har förökat sig särskilt mycket på de närmare tio år den funnits där.

Om att vara väldigt trädgårdstrött

och en del prat om krolliljor. 

Det är inte så illa, som det låter.  Jag tröttnar nog aldrig på trädgård och odling.

Men…....

Att kratta ihop döda växtdelar och löv som täckt känsliga varelser i trädgården över vintern, blev nog lite för mycket .

Nu har jag sovit i mer än 24 timmar. Med korta avbrott för kissning och lite näringsintag. Jag lär mig aldrig att jag faktiskt är sjuk. Men min kloka kropp säger till mig och vägrar vara vaken.

Det har hänt en del i trädgården sedan sist. Alla krolliljor, Lilium martagon L., har kikat fram.

De senaste åren har något märkligt märkligt inträffat . Krolliljorna har ju alltid fröat av sig, men fröna har aldrig grott, förrän nu.

Det måste bero på de senaste vintrarna; när snön har fallit meterhög innan tjälen trängt ner i marken. Verkar ha varit ett mycket gynnsamt klimat för de små att gro i.

Så här ser vår vilda gräsmatta ut nu. Krollijeplantor från år ett till år sex.

Första året efter självsådd

Andra året

Tredje året

Fjärde året

Femte året

Femte året i juli. Blomning.

Att odla krolliljor från frö är tålamodsprövande, men klart bättre än att sätta lökar, som ofta för med sig sjukdomar. Det är först femte året man får se en blomma, men sedan kan man njuta varje år av den ståtliga blomningen.

Krolliljan har en fiende som älskar den; liljebaggen, Lilioceris lilii, den vackert röda bladbaggen,  lever med förtjusning på den. Den älskar, lägger ägg, och äter av den. När larverna kläckts börjar de genast att äta av bladen och knopparna. De döljer sig med sin egen avföring och ser ut som svarta klumpar på växten.

Det finns olika sätt att bekämpa dem. Du kan läsa mer här.: Liljebagge

Själv har jag svårt för att ta död på dem, men min granne är en hejare på det. Mina liljor är ofta rätt sönderbitna, trots att hon är här rätt ofta och klämmer till dem. Jag har själv aldrig hör dem skrika, men de kallas ju också för liljetuppar på en del språk.

Den vuxna lijebaggen är  6-9 mm lång. En vacker lackröd liten bagge, som tillsammans med larverna kan kaläta en växt ganska snabbt.

De här bilderna är lånade från Wikipedia, eftersom jag aldrig kommit på tanken att föreviga de svarta klumparna och de brandgula äggen från fienden. Baggen har jag en del bilder på, men orkade inte leta.  

Liljebagge

Larver/bajs

Ägg

Liljebaggen livnär sig bara på liljor, Lilium, som krollilja,  Lilium martagon L., brandlilja, Lilium bulbiferum L., som är så vanlig i äldre trädgårdar, fjärilsliljor, Nomocharis, jätteliljor , Cardiocrinum,  och  klockliljor,  Fritillaria, som kjesarkrona,  Fritillaria imperialis L., kungsängslilja, Fritillaria meleagris L. 

Kärt barn har som vanligt många namn. Krolliljan kallas och har också kallats för  Klocklilja, Kranslilja och Kroklilja.

En liten bildkavalkad över mina krolliljor:

Jag tycker krolliljorna är väldigt vackra även när bara frökapslarna är kvar.

Och en bild där frökapslarna har tömts på sitt livgivande innehåll.

Uppstickare att glädjas åt

Tisdag  19april

Mitt i allt elände med grävlingarnas förödande framfart, sönderfrusna rosor och en helt ostädad trädgård att ta itu med, går jag runt och hälsar välkommen till alla tuffa återkommare(perenner). Bondpionen, Rubra Plena, Paeonia x festiva, som flyttades för två år sen har funnit sig tillrätta och uppvisar fler stänglar än tidigare.


Den här pionen kom till vår trädgård 1972, från en koloniträdgård i Bergshamra, Solna. Ett fantastiskt koloniområde, som du kan läsa mer om här: Bergshamra Koloniförening. När man byggde ut södra Bergshamra blev det tunnelbanestation, där en vän till familjen hade sin stuga sedan början av trettiotalet. Hon orkade inte börja om i det nya område, som erbjöds, utan flyttade sina älsklingsväxter till vår trädgård, i hopp om att åtminstone några skulle överleva trots det kallare klimatet. Pionerna, en står kvar på den ursprungliga platsen, har levt en tynande tillvaro i halvskugga, men den vi flyttade till en plats i solen verkar trivas över förväntan.

Söndag 24 april

Den här bilden är från den 6 juni 2010. Pionen blommade för fullt.

 Och här är en outslagen knopp från samma dag. Myrorna älskar pionknopparnas söta saft. De gör ingen skada på blomman, men vill man inte ha dem där kan man vattna över knoppen dagligen, så det söta försvinner. På bilden har det nyss regnat lite.

I år verkar äntligen löjtnantshjärtat, Lamprocapnos spectabilis (tidigare Dicentra spectabilis),ta sig. Jag fick den som litet bebis-skott från min snälla granne, för fyra år sedan,  Löjtnanshjärta är ju nästan ett måste i en gammaldags trädgård, även om växten är långtifrån svensk. Den har sitt ursprung i Kina och Nordkorea och kom inte till oss förrän i slutet av artonhundratalet.

Tisdag 19 april

Söndag 24 april

Den här bilden är från början av juni förra året.

Här är mina vita bollvivor, Primula denticulata alba, på gång. Måste komma ihåg att flytta dem till en plats där solen inte steker hela dagen. De trivs inte riktigt här.

Så här långt har mina Riddarsporrar, Delphinium,  vita och blå, kommit. Jag gillar dem verkligen. När de blommat över första gången klipper jag ner dem och får ytterligare en blomning på hösten. Jag sådde dem 2009 och har tyvärr glömt namnet, men ska leta fram fröpåsen vid till fälle.

 

Så här såg de ut förra året  i mitten av juli.