Uppstickare att glädjas åt

Tisdag  19april

Mitt i allt elände med grävlingarnas förödande framfart, sönderfrusna rosor och en helt ostädad trädgård att ta itu med, går jag runt och hälsar välkommen till alla tuffa återkommare(perenner). Bondpionen, Rubra Plena, Paeonia x festiva, som flyttades för två år sen har funnit sig tillrätta och uppvisar fler stänglar än tidigare.


Den här pionen kom till vår trädgård 1972, från en koloniträdgård i Bergshamra, Solna. Ett fantastiskt koloniområde, som du kan läsa mer om här: Bergshamra Koloniförening. När man byggde ut södra Bergshamra blev det tunnelbanestation, där en vän till familjen hade sin stuga sedan början av trettiotalet. Hon orkade inte börja om i det nya område, som erbjöds, utan flyttade sina älsklingsväxter till vår trädgård, i hopp om att åtminstone några skulle överleva trots det kallare klimatet. Pionerna, en står kvar på den ursprungliga platsen, har levt en tynande tillvaro i halvskugga, men den vi flyttade till en plats i solen verkar trivas över förväntan.

Söndag 24 april

Den här bilden är från den 6 juni 2010. Pionen blommade för fullt.

 Och här är en outslagen knopp från samma dag. Myrorna älskar pionknopparnas söta saft. De gör ingen skada på blomman, men vill man inte ha dem där kan man vattna över knoppen dagligen, så det söta försvinner. På bilden har det nyss regnat lite.

I år verkar äntligen löjtnantshjärtat, Lamprocapnos spectabilis (tidigare Dicentra spectabilis),ta sig. Jag fick den som litet bebis-skott från min snälla granne, för fyra år sedan,  Löjtnanshjärta är ju nästan ett måste i en gammaldags trädgård, även om växten är långtifrån svensk. Den har sitt ursprung i Kina och Nordkorea och kom inte till oss förrän i slutet av artonhundratalet.

Tisdag 19 april

Söndag 24 april

Den här bilden är från början av juni förra året.

Här är mina vita bollvivor, Primula denticulata alba, på gång. Måste komma ihåg att flytta dem till en plats där solen inte steker hela dagen. De trivs inte riktigt här.

Så här långt har mina Riddarsporrar, Delphinium,  vita och blå, kommit. Jag gillar dem verkligen. När de blommat över första gången klipper jag ner dem och får ytterligare en blomning på hösten. Jag sådde dem 2009 och har tyvärr glömt namnet, men ska leta fram fröpåsen vid till fälle.

 

Så här såg de ut förra året  i mitten av juli.

Glad påsk önskar jag er alla!

Med lite egenhändigt förfärdigat påskgodis och en skål med kycklingar. Med egenhändigt menar jag att jag med lite hjälp av två av "ungarna" har gjort det.

Grävlingfällor och fallgropar

Huset i Paradiset, ja hela tomten vilar på inlandsisens lämningar, morän. Var man än sätter spaden stöter man på sten. Oftast hanterbara bumlingar, men ibland jättestora block. Då gäller det att planera om.

Det är några år sedan vi sist hade grävlingar, 'Mesa mesa', som gäster. Men den här vintern har tydligen lockat  hit dem.

Det här var en "rabatt", med främst brandliljor, 'Lilium bulbiferum L.' och vintergröna, 'Vinca minor'. Nu består den av uppkrafsad jord och gropar. Två leder in under torpargrunden.



Tegelpannorna ligger där för att vi ska se om de små liven kravlar ut och in på nätterna.

Härom kvällen stod jag och beundrade förödelsen, när marken plötsligt gav vika under den högra foten.

Rumpnissar var det första, som for genom huvudet. "Voffor gör di på detta viset?"

Tyvärr var det inte några rumpnissar, utan grävlingar, som underminerat marken. Grävlingfällor har jag ju sett, men att "mesarna" gav igen med samma mynt hade undgått mig.

Där satt jag med ena benet upp till knät i marken. När jag väl kom över den första chocken lyckades jag under mycket stånk och stön ta mig upp på fötterna. Och kunde föreviga hålet. Tyvärr fanns det ingen paparazzi i närheten, som kunde föreviga mig i min pinsamma situation. Då hade ni fått chansen till till ett gott skratt.

För att ingen annan ska göra sig illa, satte jag dit lite pinnar, så man lägger märke till "avgrundshålet". Svårt att fånga på bild, men hålet fortsätter in under grunden.

Så här är det när man väljer att bo ute i vildmarken. Inget att fälla några tårar över, men en bra förklaring till varför jag aldrig eftersträvat en "perfekt" trädgård.

Så här ser det ut under köksfönstret. Här ska det förhoppningsvis titta upp ett antal olika funkior,  'Hosta fortunei'  och krolliljor, 'Lilium martagon L.'.

Grävlingar och växthusbord

Att vakna i Paradiset  på morgnarna är  underbart. Bara på med kläderna och rakt ut i naturen. Hälsa på fåglarna, växterna och träden. Uppsöka utedasset. Gå till brevlådan och hämta tidningen.

Vi kom hit i måndags, den 18:e.

Grävlingarna har haft superfest under vintern och bökat runt på tomten i sin jakt på mask. Förstört rabatterna under köksfönstret(hoppas hostorna har överlevt) och  på salsgaveln, under sina envetna försök att ta sig in under huset. Suck! 

Kopplingen till sommarvattnet hade givetvis frusit sönder, så på tisdagen blev det snabbutryckning till Uppsala för att köpa ny. Köpte nya frisörsaxar oxå, eftersom jag avsiktligt lämnade de andra i Fjollträsk. Sonen måste ju ha något att ansa skägget med, när han övernattar i lägenheten.  

Dessutom är det praktiskt att inte behöva släpa grejorna fram och tillbaka.

Passade förstås på att köpa 5 säckar "ko på påse", när vi ändå var i sta'n.

Tack vare ett inlägg på Odla.nu på f.m,  kikade jag in på Köp och sälj-avdelningen. Där fanns ett begagnat växthusbord från "växthusfirman"  till försäljning i Uppsala. Fyra sektioner + underbevattningsbrickor i plast.

Skyndade mig att mejla och efter lite turer 

köpte jag hela rasket för 800,00. Hade jag köpt nytt från "växthusfirman", hade det gått på c:a 3 000,00. Min barnsliga lycka svämmade över alla brädder.

Dessvärre innebar det ytterligare en tur till Uppsala på onsdagen, men det var det värt.

Tjejen , som sålde, hade under en period i sitt liv odlat orkideer. En mycket sympatisk person. Det är något visst med odlare. 

Äntligen bär det av till Paradiset

Videung, Salix acutifolia

 Trots lite skov och annat trams, som magsjuka, bär det äntligen i väg till Paradiset i dag.
Nu väntar 7 månaders frisk luft och fågelsång. Äntligen lite lisa för själen, efter nästan sex månaders instängdhet i idet i Fjollträsk.

Jag sjunger en liten trudilutt inombords-

Blåsippan ute i backarna står
Niger och säger att nu är det vår....

Blåsippa, Hepatica nobilis Schreb.

Sommarblommor på burk

Av alla tokiga påfund jag sett, är nog detta ett av de roligaste. Sommarblommor på burk.

Ett hekto blandade fröer. Eternell,   Klätt  'Agrostemma githago L.' ,  Stenört   'Alyssum L.', Rävsvans 'Alopecurus L.’,  Blodamarant  ’Amaranthus hybridus L cruentus.’,  Slöjsilja  ’Ammi majus L.’,  Färgkulla  ’Anthemis tinctoria L.’,  Färgtistel eller Safflor  ’Carthamus tinctorius L.’,  Blåklint  ’Centaurea cyanus L.’,   Prästkrage  ’ Leucanthemum vulgare Lam.’,  Hundtunga ’ Cynoglossum officinale L.’,  Snokört     ’Echium plantagineum L.’, Jungfrun i det gröna  'Nigella damascena'  och många, många andra.

Fröerna säljs alltså i en ströburk.

Innehållet är garanterat gräsfritt. =)

Jag kunde inte hejda mig, utan köpte en burk för 24,00. Rätt billigt för ett hekto fröer.  


Vi har ju rätt mycket vilda, ängsliknande områden på vår c:a 8 000 kvadrat stora tomt, så jag tänkte helt enkelt vandra runt med ströburken och ströa lite här och lite där nu i april. Trevligt om det blir några växter, annars hade jag ju i alla fall roligt när jag gjorde det. 

Akvilejan den ljuva.....

I dag är vädret så grått och trist att jag ägnat dagen åt att titta på sommarbilder och drömma. 

En blomma i min trädgård jag tycker väldigt mycket om, är aklejan. Från början fanns bara den gamla hederliga aklejan, 'Aquilegia vulgaris'. Utspridd lite varstans, blå och lite oansenlig bland all annan växtlighet.

Om du funderar över hur min trädgård ser ut egentligen, kan jag säga att just den här bilden är tagen i en av de vildare delarna. =)

När jag fick upp ögonen för aklejan, började jag pyssla och vårda den. Jag är ju inte ensam om att älska den. Humlorna, mina kära 'bombus' surrar runt och njuter av nektaren de bjuder på, samtidigt som de samlar pollen till humlelarverna. Pollen är ju mycket proteinrikt, och i stort sett det enda, som den övervintrade humledrottningen äter, när hon tidigt på våren bygger upp sitt samhälle. Att humlan i motsats till bin och getingar kommer åt nektaren, beror på den långa snabeln.

Bilden lånad från goblins sida om humlor

Som tack för maten, bjuder den på pollineringen och de mest ljuvliga sorter dyker upp år efter år. Humlan är nog den som bidrar mest till att det kommer nya sorter.

Ett år när jag stökat runt på ett ställe dök det upp en sort jag aldrig sett förut. Min fantastiska granne berättade att den funnits i byn när hon var barn och långt innan dess, men att den sen slutat dyka upp. Ända tills jag väckte liv i den.

En mycket vacker djuplila färg, tycker jag.


Något år senare dök det upp en ljuvlig pastellrosa akleja, som jag lyckats få att överleva och förmera sig.

Den har också visat sig i lite olika nyanser. Och en dubbel variant.

För två år sedan kom ytterligare en rosa, en mera fylld, lite spetsigare variant. Blomman är rätt liten, men om jag flyttar den till ett bättre läge och pysslar lite med den, kanske den växer till sig. =)

En av mina favoriter är den här, som plötsligt bara stod där för fyra år sedan.