Grävlingfällor och fallgropar

Huset i Paradiset, ja hela tomten vilar på inlandsisens lämningar, morän. Var man än sätter spaden stöter man på sten. Oftast hanterbara bumlingar, men ibland jättestora block. Då gäller det att planera om.

Det är några år sedan vi sist hade grävlingar, 'Mesa mesa', som gäster. Men den här vintern har tydligen lockat  hit dem.

Det här var en "rabatt", med främst brandliljor, 'Lilium bulbiferum L.' och vintergröna, 'Vinca minor'. Nu består den av uppkrafsad jord och gropar. Två leder in under torpargrunden.



Tegelpannorna ligger där för att vi ska se om de små liven kravlar ut och in på nätterna.

Härom kvällen stod jag och beundrade förödelsen, när marken plötsligt gav vika under den högra foten.

Rumpnissar var det första, som for genom huvudet. "Voffor gör di på detta viset?"

Tyvärr var det inte några rumpnissar, utan grävlingar, som underminerat marken. Grävlingfällor har jag ju sett, men att "mesarna" gav igen med samma mynt hade undgått mig.

Där satt jag med ena benet upp till knät i marken. När jag väl kom över den första chocken lyckades jag under mycket stånk och stön ta mig upp på fötterna. Och kunde föreviga hålet. Tyvärr fanns det ingen paparazzi i närheten, som kunde föreviga mig i min pinsamma situation. Då hade ni fått chansen till till ett gott skratt.

För att ingen annan ska göra sig illa, satte jag dit lite pinnar, så man lägger märke till "avgrundshålet". Svårt att fånga på bild, men hålet fortsätter in under grunden.

Så här är det när man väljer att bo ute i vildmarken. Inget att fälla några tårar över, men en bra förklaring till varför jag aldrig eftersträvat en "perfekt" trädgård.

Så här ser det ut under köksfönstret. Här ska det förhoppningsvis titta upp ett antal olika funkior,  'Hosta fortunei'  och krolliljor, 'Lilium martagon L.'.