Akvilejan den ljuva.....

I dag är vädret så grått och trist att jag ägnat dagen åt att titta på sommarbilder och drömma. 

En blomma i min trädgård jag tycker väldigt mycket om, är aklejan. Från början fanns bara den gamla hederliga aklejan, 'Aquilegia vulgaris'. Utspridd lite varstans, blå och lite oansenlig bland all annan växtlighet.

Om du funderar över hur min trädgård ser ut egentligen, kan jag säga att just den här bilden är tagen i en av de vildare delarna. =)

När jag fick upp ögonen för aklejan, började jag pyssla och vårda den. Jag är ju inte ensam om att älska den. Humlorna, mina kära 'bombus' surrar runt och njuter av nektaren de bjuder på, samtidigt som de samlar pollen till humlelarverna. Pollen är ju mycket proteinrikt, och i stort sett det enda, som den övervintrade humledrottningen äter, när hon tidigt på våren bygger upp sitt samhälle. Att humlan i motsats till bin och getingar kommer åt nektaren, beror på den långa snabeln.

Bilden lånad från goblins sida om humlor

Som tack för maten, bjuder den på pollineringen och de mest ljuvliga sorter dyker upp år efter år. Humlan är nog den som bidrar mest till att det kommer nya sorter.

Ett år när jag stökat runt på ett ställe dök det upp en sort jag aldrig sett förut. Min fantastiska granne berättade att den funnits i byn när hon var barn och långt innan dess, men att den sen slutat dyka upp. Ända tills jag väckte liv i den.

En mycket vacker djuplila färg, tycker jag.


Något år senare dök det upp en ljuvlig pastellrosa akleja, som jag lyckats få att överleva och förmera sig.

Den har också visat sig i lite olika nyanser. Och en dubbel variant.

För två år sedan kom ytterligare en rosa, en mera fylld, lite spetsigare variant. Blomman är rätt liten, men om jag flyttar den till ett bättre läge och pysslar lite med den, kanske den växer till sig. =)

En av mina favoriter är den här, som plötsligt bara stod där för fyra år sedan.