Om att vara väldigt trädgårdstrött

och en del prat om krolliljor. 

Det är inte så illa, som det låter.  Jag tröttnar nog aldrig på trädgård och odling.

Men…....

Att kratta ihop döda växtdelar och löv som täckt känsliga varelser i trädgården över vintern, blev nog lite för mycket .

Nu har jag sovit i mer än 24 timmar. Med korta avbrott för kissning och lite näringsintag. Jag lär mig aldrig att jag faktiskt är sjuk. Men min kloka kropp säger till mig och vägrar vara vaken.

Det har hänt en del i trädgården sedan sist. Alla krolliljor, Lilium martagon L., har kikat fram.

De senaste åren har något märkligt märkligt inträffat . Krolliljorna har ju alltid fröat av sig, men fröna har aldrig grott, förrän nu.

Det måste bero på de senaste vintrarna; när snön har fallit meterhög innan tjälen trängt ner i marken. Verkar ha varit ett mycket gynnsamt klimat för de små att gro i.

Så här ser vår vilda gräsmatta ut nu. Krollijeplantor från år ett till år sex.

Första året efter självsådd

Andra året

Tredje året

Fjärde året

Femte året

Femte året i juli. Blomning.

Att odla krolliljor från frö är tålamodsprövande, men klart bättre än att sätta lökar, som ofta för med sig sjukdomar. Det är först femte året man får se en blomma, men sedan kan man njuta varje år av den ståtliga blomningen.

Krolliljan har en fiende som älskar den; liljebaggen, Lilioceris lilii, den vackert röda bladbaggen,  lever med förtjusning på den. Den älskar, lägger ägg, och äter av den. När larverna kläckts börjar de genast att äta av bladen och knopparna. De döljer sig med sin egen avföring och ser ut som svarta klumpar på växten.

Det finns olika sätt att bekämpa dem. Du kan läsa mer här.: Liljebagge

Själv har jag svårt för att ta död på dem, men min granne är en hejare på det. Mina liljor är ofta rätt sönderbitna, trots att hon är här rätt ofta och klämmer till dem. Jag har själv aldrig hör dem skrika, men de kallas ju också för liljetuppar på en del språk.

Den vuxna lijebaggen är  6-9 mm lång. En vacker lackröd liten bagge, som tillsammans med larverna kan kaläta en växt ganska snabbt.

De här bilderna är lånade från Wikipedia, eftersom jag aldrig kommit på tanken att föreviga de svarta klumparna och de brandgula äggen från fienden. Baggen har jag en del bilder på, men orkade inte leta.  

Liljebagge

Larver/bajs

Ägg

Liljebaggen livnär sig bara på liljor, Lilium, som krollilja,  Lilium martagon L., brandlilja, Lilium bulbiferum L., som är så vanlig i äldre trädgårdar, fjärilsliljor, Nomocharis, jätteliljor , Cardiocrinum,  och  klockliljor,  Fritillaria, som kjesarkrona,  Fritillaria imperialis L., kungsängslilja, Fritillaria meleagris L. 

Kärt barn har som vanligt många namn. Krolliljan kallas och har också kallats för  Klocklilja, Kranslilja och Kroklilja.

En liten bildkavalkad över mina krolliljor:

Jag tycker krolliljorna är väldigt vackra även när bara frökapslarna är kvar.

Och en bild där frökapslarna har tömts på sitt livgivande innehåll.

Uppstickare att glädjas åt

Tisdag  19april

Mitt i allt elände med grävlingarnas förödande framfart, sönderfrusna rosor och en helt ostädad trädgård att ta itu med, går jag runt och hälsar välkommen till alla tuffa återkommare(perenner). Bondpionen, Rubra Plena, Paeonia x festiva, som flyttades för två år sen har funnit sig tillrätta och uppvisar fler stänglar än tidigare.


Den här pionen kom till vår trädgård 1972, från en koloniträdgård i Bergshamra, Solna. Ett fantastiskt koloniområde, som du kan läsa mer om här: Bergshamra Koloniförening. När man byggde ut södra Bergshamra blev det tunnelbanestation, där en vän till familjen hade sin stuga sedan början av trettiotalet. Hon orkade inte börja om i det nya område, som erbjöds, utan flyttade sina älsklingsväxter till vår trädgård, i hopp om att åtminstone några skulle överleva trots det kallare klimatet. Pionerna, en står kvar på den ursprungliga platsen, har levt en tynande tillvaro i halvskugga, men den vi flyttade till en plats i solen verkar trivas över förväntan.

Söndag 24 april

Den här bilden är från den 6 juni 2010. Pionen blommade för fullt.

 Och här är en outslagen knopp från samma dag. Myrorna älskar pionknopparnas söta saft. De gör ingen skada på blomman, men vill man inte ha dem där kan man vattna över knoppen dagligen, så det söta försvinner. På bilden har det nyss regnat lite.

I år verkar äntligen löjtnantshjärtat, Lamprocapnos spectabilis (tidigare Dicentra spectabilis),ta sig. Jag fick den som litet bebis-skott från min snälla granne, för fyra år sedan,  Löjtnanshjärta är ju nästan ett måste i en gammaldags trädgård, även om växten är långtifrån svensk. Den har sitt ursprung i Kina och Nordkorea och kom inte till oss förrän i slutet av artonhundratalet.

Tisdag 19 april

Söndag 24 april

Den här bilden är från början av juni förra året.

Här är mina vita bollvivor, Primula denticulata alba, på gång. Måste komma ihåg att flytta dem till en plats där solen inte steker hela dagen. De trivs inte riktigt här.

Så här långt har mina Riddarsporrar, Delphinium,  vita och blå, kommit. Jag gillar dem verkligen. När de blommat över första gången klipper jag ner dem och får ytterligare en blomning på hösten. Jag sådde dem 2009 och har tyvärr glömt namnet, men ska leta fram fröpåsen vid till fälle.

 

Så här såg de ut förra året  i mitten av juli.

Glad påsk önskar jag er alla!

Med lite egenhändigt förfärdigat påskgodis och en skål med kycklingar. Med egenhändigt menar jag att jag med lite hjälp av två av "ungarna" har gjort det.

Grävlingfällor och fallgropar

Huset i Paradiset, ja hela tomten vilar på inlandsisens lämningar, morän. Var man än sätter spaden stöter man på sten. Oftast hanterbara bumlingar, men ibland jättestora block. Då gäller det att planera om.

Det är några år sedan vi sist hade grävlingar, 'Mesa mesa', som gäster. Men den här vintern har tydligen lockat  hit dem.

Det här var en "rabatt", med främst brandliljor, 'Lilium bulbiferum L.' och vintergröna, 'Vinca minor'. Nu består den av uppkrafsad jord och gropar. Två leder in under torpargrunden.



Tegelpannorna ligger där för att vi ska se om de små liven kravlar ut och in på nätterna.

Härom kvällen stod jag och beundrade förödelsen, när marken plötsligt gav vika under den högra foten.

Rumpnissar var det första, som for genom huvudet. "Voffor gör di på detta viset?"

Tyvärr var det inte några rumpnissar, utan grävlingar, som underminerat marken. Grävlingfällor har jag ju sett, men att "mesarna" gav igen med samma mynt hade undgått mig.

Där satt jag med ena benet upp till knät i marken. När jag väl kom över den första chocken lyckades jag under mycket stånk och stön ta mig upp på fötterna. Och kunde föreviga hålet. Tyvärr fanns det ingen paparazzi i närheten, som kunde föreviga mig i min pinsamma situation. Då hade ni fått chansen till till ett gott skratt.

För att ingen annan ska göra sig illa, satte jag dit lite pinnar, så man lägger märke till "avgrundshålet". Svårt att fånga på bild, men hålet fortsätter in under grunden.

Så här är det när man väljer att bo ute i vildmarken. Inget att fälla några tårar över, men en bra förklaring till varför jag aldrig eftersträvat en "perfekt" trädgård.

Så här ser det ut under köksfönstret. Här ska det förhoppningsvis titta upp ett antal olika funkior,  'Hosta fortunei'  och krolliljor, 'Lilium martagon L.'.

Grävlingar och växthusbord

Att vakna i Paradiset  på morgnarna är  underbart. Bara på med kläderna och rakt ut i naturen. Hälsa på fåglarna, växterna och träden. Uppsöka utedasset. Gå till brevlådan och hämta tidningen.

Vi kom hit i måndags, den 18:e.

Grävlingarna har haft superfest under vintern och bökat runt på tomten i sin jakt på mask. Förstört rabatterna under köksfönstret(hoppas hostorna har överlevt) och  på salsgaveln, under sina envetna försök att ta sig in under huset. Suck! 

Kopplingen till sommarvattnet hade givetvis frusit sönder, så på tisdagen blev det snabbutryckning till Uppsala för att köpa ny. Köpte nya frisörsaxar oxå, eftersom jag avsiktligt lämnade de andra i Fjollträsk. Sonen måste ju ha något att ansa skägget med, när han övernattar i lägenheten.  

Dessutom är det praktiskt att inte behöva släpa grejorna fram och tillbaka.

Passade förstås på att köpa 5 säckar "ko på påse", när vi ändå var i sta'n.

Tack vare ett inlägg på Odla.nu på f.m,  kikade jag in på Köp och sälj-avdelningen. Där fanns ett begagnat växthusbord från "växthusfirman"  till försäljning i Uppsala. Fyra sektioner + underbevattningsbrickor i plast.

Skyndade mig att mejla och efter lite turer 

köpte jag hela rasket för 800,00. Hade jag köpt nytt från "växthusfirman", hade det gått på c:a 3 000,00. Min barnsliga lycka svämmade över alla brädder.

Dessvärre innebar det ytterligare en tur till Uppsala på onsdagen, men det var det värt.

Tjejen , som sålde, hade under en period i sitt liv odlat orkideer. En mycket sympatisk person. Det är något visst med odlare.