 |
| Tisdag 19april |
Mitt i allt elände med grävlingarnas förödande framfart, sönderfrusna rosor och en helt ostädad trädgård att ta itu med, går jag runt och hälsar välkommen till alla tuffa återkommare(perenner). Bondpionen, Rubra Plena, Paeonia x festiva, som flyttades för två år sen har funnit sig tillrätta och uppvisar fler stänglar än tidigare.
Den här pionen kom till vår trädgård 1972, från en koloniträdgård i Bergshamra, Solna. Ett fantastiskt koloniområde, som du kan läsa mer om här: Bergshamra Koloniförening. När man byggde ut södra Bergshamra blev det tunnelbanestation, där en vän till familjen hade sin stuga sedan början av trettiotalet. Hon orkade inte börja om i det nya område, som erbjöds, utan flyttade sina älsklingsväxter till vår trädgård, i hopp om att åtminstone några skulle överleva trots det kallare klimatet. Pionerna, en står kvar på den ursprungliga platsen, har levt en tynande tillvaro i halvskugga, men den vi flyttade till en plats i solen verkar trivas över förväntan.
 |
| Söndag 24 april |
 |
| Den här bilden är från den 6 juni 2010. Pionen blommade för fullt. |
|
|
Och här är en outslagen knopp från samma dag. Myrorna älskar pionknopparnas söta saft. De gör ingen skada på blomman, men vill man inte ha dem där kan man vattna över knoppen dagligen, så det söta försvinner. På bilden har det nyss regnat lite.
I år verkar äntligen löjtnantshjärtat, Lamprocapnos spectabilis (tidigare Dicentra spectabilis),ta sig. Jag fick den som litet bebis-skott från min snälla granne, för fyra år sedan, Löjtnanshjärta är ju nästan ett måste i en gammaldags trädgård, även om växten är långtifrån svensk. Den har sitt ursprung i Kina och Nordkorea och kom inte till oss förrän i slutet av artonhundratalet.
 |
| Tisdag 19 april |
 |
| Söndag 24 april |
 |
| Den här bilden är från början av juni förra året. |
Här är mina vita bollvivor, Primula denticulata alba, på gång. Måste komma ihåg att flytta dem till en plats där solen inte steker hela dagen. De trivs inte riktigt här.
Så här långt har mina Riddarsporrar, Delphinium, vita och blå, kommit. Jag gillar dem verkligen. När de blommat över första gången klipper jag ner dem och får ytterligare en blomning på hösten. Jag sådde dem 2009 och har tyvärr glömt namnet, men ska leta fram fröpåsen vid till fälle.
Så här såg de ut förra året i mitten av juli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar